För snart två tusen år sedan gavs missionsbefallningen. Då sa Jesus åt sina efterföljare att gå ut och göra alla folk – alla etniska grupper – till lärjungar (se Matteus 28:18-20). Som Pingstvänner citerar vi också gärna Apostlagärningarna 1:8, om att vi genom Andens kraft ska bli vittnen ända till jordens yttersta gräns. Utöver dessa välkända texter finns liknande ”missionsbefallningar” också i Markus, Lukas och Johannes evangelium (se Markus 16:15-16, Lukas 24:44-49 och Johannes 17:18, 20:21). Även i Gamla Testamentet syns missionstanken tydligt, t ex i Första Mosebok 12 där Gud talar till ”trons fader” Abraham och säger: ”I dig ska jordens alla släkten bli välsignade”. 

En spännande aspekt gäller kopplingen mellan att missionsbefallningen uppfylls och Jesu återkomst. I sammanhanget runt Markus 13:10 och i Matteus 24:14 uttrycks att evangeliet först ska predikas/förkunnas för alla folk – för alla etniska grupper – och att sedan ska slutet komma. Paulus både inleder och avslutar Romarbrevet med att tala om att föra hedningarna (de icke-judiska folken) till trons lydnad, och han satte en ära i att predika där Kristi namn ännu inte var känt (Romabrevet 15:20). I samma brev skriver han också såhär: ”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in” (Rom. 11:25). Vi ser alltså i de nämna bibeltexterna att evangeliet ska spridas till alla etniska grupper, och först därefter ska slutet komma. Hedningarna ska komma in ”i fullt antal”. 

Om man är spänd på hur det ska sluta kan man hoppa fram och läsa slutet på boken. Man kan läsa i Uppenbarelseboken, t ex 5:9 och 7:9 om skaran från alla länder, folk och språk. Då klarnar bilden ytterligare. Vi ser att Gud vill ha en familj, ett folk från alla etniska grupper på jorden. Skaparen är värdig vår tillbedjan, att tillbes av alla folk i alla länder. 

Med bakgrund av de bibelsammanhang vi sett ovan så kan vi lättare tolka vad Petrus menar i sitt andra brev (2 Petrus 3.11-13) där han skriver: ”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petrus 3:11-13, Folkbibeln 2015). 

Du och jag har som Jesu efterföljare och medlemmar i den universella församlingen fått uppdraget att sprida evangeliet om Guds Rike och göra lärjungar (till Jesus) av alla folk. När vi gör det är vi med och röjer väg för Jesu återkomst. Det behövs verkligen, för missionsbefallningen har som sagt ännu inte slutförts, trots att det gått nästan två tusen år efter att vår Herre gav uppdraget. 

Många folkgrupper räknas fortfarande som onådda, faktiskt finns det till och med så kallade ”unengaged people groups” (folkgrupper utan påbörjad mission, ”omissionerade” folk) som både saknar Bibeln på sitt språk och inhemska församlingar. Man känner inte till missionärer bland dem, tyvärr. Ett annat engelskt begrepp är ”Frontier people groups” som syftar på onådda folk med färre än en promille kristna (0,1% eller färre). Ungefär 1,9 miljarder människor finns i dessa Frontier-folk (!).

Hela Bibeln är tillgänglig på ca tio procent av världens språk (706 i mars 2021), och Nya Testamentet finns översatt till drygt 1560 språk (av totalt drygt 7100, plus teckenspråk). 

Behoven är stora! Det är knappast tid att luta sig tillbaka och tänka att nu på 2020-talet är världsmissionen överspelad och avklarad – nej! Inte heller hjälper det människor i ett evighetsperspektiv att de får det lite bättre ställt ekonomiskt och socialt här på jorden, så bistånd ersätter inte alls evangeliserande och församlingsplanterande mission. Hjälparbete är bra men det får inte tränga undan evighetsperspektivet och budskapet om Jesus som världens frälsare. Både ock behövs. Jesus är vårt hopp för framtiden. Han förvandlar människor både här och nu och sätter spår i evigheten. Församlingar blir till välsignelse för sin omgivning här i tiden, och räddar själar. Gud verkar genom historien och kommer återupprätta sin skapelse fullt ut en dag. Jesu återkomst är något för oss alla att se fram emot. Budskapet om Honom är evangelium – goda nyheter. 

Nu är det bara tolv år kvar till 2033, som om vår tidräkning stämmer skulle vara två tusen år efter Kristi Himmelsfärd och den första Pingstdagen. Ska budskapet om korset hinna spridas till alla etniska grupper innan 2033? Vi borde i alla fall göra vårt bästa för det. 

Rick Warren som många känner till är engagerad i ett initiativ som heter ”Finishing the task” och de har satt upp 2033 som ett mål att sikta emot, samtidigt som den världsvida Pingstgemenskapen laddar för ett årtionde av väckelse 2023-2033. Båda initiativen talar alltså om att kraftsamla och öka missionsinsatserna den tid som ligger framför. 

Också inom svensk Pingst lyfts detta upp genom att ”De Minst Nådda” blir ett tematiskt område inom Pingst International, och IBRA vässar sitt fokus på onådda folk. Nu är det tid att både be och arbeta mer, det är hög tid för Guds folk att slutföra uppdraget. 

Generellt sett bör vi lägga mest resurser på det så kallade 10-40-fönstret. Från Sahel-bältet (i norra Västafrika), Nordafrika över Mellanöstern, Sydasien och delar av Sydostasien. Lite förenklat har norra Indien och länder med muslimsk majoritet allra störst behov. 

Om du vill läsa mer om onådda folk och missionsstatistik rekommenderas www.joshuaproject.net och utforska gärna den interaktiva kartan med Frontier-folk: https://joshuaproject.net/frontier/interactive Det finns också en förklarande video om var behoven är störst här: https://youtu.be/SVmTU13rgo8 När det gäller Bibelöversättning finns mycket information på www.wycliffe.net och en del på svenska www.folk.se Tack för att du är med och ber: ”Gud, låt ditt rike komma, i Jesu namn, amen”. 

/ Marcus Svedman IBRA